Shuntoperationen

Kvällen den 28/9 kommer ett bakslag. Johan har åkt hem på eftermiddagen för att fixa lite saker hemma eftersom läget är stabilt, så jag är själv i Lund. När jag kommer till Klaras rum vid 17.20 efter att bara kort varit iväg och ätit är det tomt?!?!? Möter en sköterska i korridoren som meddelar att Klaras tillstånd blivit sämre och hon ligger åter igen på BIVA. När jag kommer in till Klara på BIVA blir jag riktigt rädd och för första gången under denna veckan inser jag att Klaras tillstånd är allvarligt. Rummet är FULLT av läkare och sköterskor, jag blir helt svag i benen och sätter mig på första bästa stol. En hjärtkirurg vid namn Torsten Malm kommer fram till mig och informerar om att Klara måste genomgå en shuntoperation snarast, förmodligen imorgon. Jag ringer hem till Johan som oxå blir chockad över hur tillståndet kunde svänga såhär...

Tisdagen den 29/9 är en av de jobbigaste dagar jag varit med om än så länge. Idag skall shuntoperationen ske, och det är Torsten Malm som skall genomföra den. Han är en lugn och sympatisk man som vi båda får förtroende för, detta kommer säkert att gå bra!! Vi får sitta med honom innan operationen och han förklarar vad som skall göras och vi får möjlighet att ställa frågor mm. Operationen kommer att ta ca 4 FYRA!!!! timmar... Vad gör man under denna tid... Vi försöker äta lite, sen ligger vi på rummet och slötittar på TV och bara väntar på att Torsten ska ringa. Och efter 4 timmar gör han så ÄNTLIGEN det, allt har gått bra!!! Vi kan få träffa Klara om en timme uppe på BIVA.





Både jag och Johan är Torsten evigt tacksamma och hoppas att han har minst en Ferrari i garaget och ett flott hus vid havet!!

Efter ytterligare en motgång med vätska i hjärtsäcken den 4/10 då hon får sövas igen och sätta ett drän, så börjar vi äntligen få lite hopp om att snart få flyttas till CSK, så att Zack kan få träffa sin lillasyster.




Så här ser hon ut Klara den underbara, utan en massa slangar o sladdar.