torsdag 27 januari 2011

Tur att jag inte slängde min flanellpyjamas!

I år hade vi hoppats på att vi skulle slippa en massa sjukhusbesök och absolut skulle vi inte övernatta, MEN det sket sig...

Förra torsdagen fick Johan köra hem från jobbet på förmiddagen för Klara hade fått feber, 38,8 hade tempen visat på dagis. På eftermiddagen hade hon 38,4 o var ganska pigg, gick och lade sig i vanlig tid vid halvåtta, ett par timmar senare vaknar hon och har över 40 grader och det har hon resten av natten, det går inte att få ner med varesig alvedon eller ipren...

Eftersom det inte ens var en vecka sedan hon avslutade en penicilinkur tänkte jag att det var bäst att gå till läkare direkt. Ringde vårdcentralen klockan åtta på morgonen och fick komma upp nästan genast. CRP 215.... NOOO!! Läkaren på vårdcentralen sa att det är bäst vi åker in till CSK direkt.

Där lyssnar de på henne och tycker de hör något på lungorna och tror sig vara nästan säkra på lunginflammation, efter rådfrågan från en läkare som känner oss beslutas om lungröntgen. Den visar NADA... Allt på lungorna ser bra ut! Vad kan det då vara?? Det tas halsprov och urinprov, halsprovet visar inget, men urinprovet ser inget bra ut... Under hela undersökningen på CSK har Klara över 40 graders feber och den vill inte gå ner där heller, så de beslutar att hon skall läggas in för att få antibiotika intravenöst. Problemet med detta är att Klara är VÄLDIGT svårstucken, 3 olika sköterskor försöker 1-3 stick per person.... Klara skriker så hon här dyngsur av svett och tårar och det är inte långt ifrån att jag själv börjar gråta faktiskt :-( De lyckas inte sätta någon nål... Men de lyckas iaf få blod till proverna som måste tas.


Vår tappra lilla prinsessa!

Hon får antibiotika oralt istället, men den har ingen verkan, febern fortfarande hög och hon mår inte alls bra, så på lördagen skall det göras nytt försök att sätta nål, denna gången ger de henne lugnande medel innan och nu lyckas det på första försöket tack och lov!! Hon får antibiotika intravenöst och nu börjar det sakta men säkert vända... Åkomman hon har heter Njurbäckeninflammation. Jag har aldrig hört talas om detta, men tydligen är det inte ovanligt bland små barn (flickor) och där var faktiskt ett barn till samtidigt med oss som oxå hade detta. Det är inte helt ofarligt, det är en urinvägs infektion som "gått tillbaka" till njurarna och botar man inte det snabbt kan det sprida sig ut i blodet och njurarna kan ta skada, så uppföljningen är ganska omfattande, dels gjordes ett ultraljud av njurarna innan vi skrevs ut. Tyvärr visade detta på någon förändring hos Klara, som kan ha att göra med hennes övriga medfödda fel :-( Lund kommer att kontaktas i ärendet och vi hoppas på snabb respons från dem för att få veta mer om vad detta innebär. 1 vecka efter avslutad antibiotika tas nytt urinprov, sen efter ca 7 veckor görs en kontrast röntgen och efter ett halvår görs en isotop röntgen av njurarna. Vi blev utskrivna i tisdags, och Klara är hemma från dagis denna veckan, så det blev ju några nätter på sjukan, tur jag inte slängde min flanellpyjamas!! Sen hoppas vi att hon får vara frisk lääänge för NU tycker jag att hon har fått stå ut med MER än tillräckligt!!!

För att pigga upp mig lite efter allt tråkigt var jag och Klara i stan igår och shoppade lite. Det blev lite presenter, Zack blir ju 7 år imorgon!!! Helt ofattbart faktiskt!! Sen handlade jag en massa våriga blommor, för nu längtar jag sååå till våren!




Nu måste jag fixa lite inför morgondagens pompa & ståt :-)

Ha en skön kväll!
Therése

PS Förresten GLÖM INTE, nytt år = ny hjärtebarns insamling!!! Följ instruktionerna i hjärtat uppe till höger och skänk en slant!