torsdag 4 mars 2010

Jobb, jobb, jobb

Jaha, så har man då börjat jobba igen, efter ett halvårs ledighet, en hel vecka har jag nu kämpat mig igenom ;-) Trodde att det skulle vara tufft att komma in i det igen, att jag inte skulle komma ihåg saker och ting, men jag kom in i det igen på nolltid:-) det enda jag glömt var diverse lösenord, men det händer ju titt som tätt även om jag inte varit ledig ;-)Det var riktigt NAJS att träffa alla kollegorna igen, och så har jag ju ett jobb som jag trivs med, så än så länge känns det riktigt skoj! Självklart saknar jag barnen mycket på dagarna, men jag vet att de är i goda händer!! Men det är ju lite ovant att jobba med hjärnan och sitta framför datorn 8 timmar, så jag har varit ganska sleten på kvällarna, och tyvärr inte orkat sätta mig vid datorn hemma och blogga något...

Flygfoto över Site Perstorp.

Dessutom blev man inkastad i en stegräknartävling första dagen på jobbet... Jorden runt på 80 dagar - 1/3 till 19/5!!! Hallå säger jag bara!! Hur mycket går man när man sitter på en kontorsstol och jobbar?!?! INTE MYCKET kan jag informera om!! Efter att ha knappat in resultatet för första dagen meddelade datorn mig att jag skulle vara i mål den 9/12 2010... Jag har nu iaf lyckats övertala Mia (tog nästan 4 dagar) att vi skall boxas på måndag och boxningsträning får man räkna om till steg - 130 steg/minut! OM vi nu överlever 1 timmes stenhård träning efter ett uppehåll på 1 år ;-)


Klara mår jättebra, hon och pappa har tagit långa promenader i det underbara vädret som varit i veckan (typisk att man började jobba just denna veckan....) Zack har varit hos tandläkaren i onsdags, klippt sig igår och idag har han tagit 2:a omgången av svininfluensa vaccinet under vild protest, så pappa har haft fullt upp på sin första vecka som pappaledig.

I början på veckan ringde dr H.W som gjorde undersökningen av Klaras luftvägar i förra veckan. Han bekräftade det narkosläkaren berättat om felet på Klara, men att de i nuläget INTE tänker sig något ingrepp, utan de vill följa Klara ett tag till för att se hur det utvecklar sig. Han kommer att se till att vi har de bästa förutsättningarna för att klara eventuella krissituationer hemma så vi slipper ringa ambulansen i tid och otid... Så vi hoppas på att få en kallelse in till medicin på CSK för att få recept på adrenalin e.d. Vi har även fått en kallelse till Lund och dr H.W för kontroll i början på april, så det känns som att dom har koll på oss nu iaf!!

Imorgon blir det en tur till Kristianstad, INTE till CSK, utan till ett antal butiker som säljer kakel och klinkers eftersom det blivit dax att välja ut detta till det nya badrummet :-)och på kvällen blir det kalas för svärmor som fyller år. På söndag ska Johan och svärfar slita med golvvärmen i bygget, och jag hoppas på fint väder så jag kan samla steg så jag kommer runt jorden nån gång ;-)

Ha en bra kväll!!
Therése

måndag 1 mars 2010

Operation 25/2

Vi lämnade vår älskade Zack hos farmor och farfar kl 17 på onsdag kvällen, sen körde vi de 10 milen till Lund. Vid 18.30 anmälde vi oss i receptionen på avdelning 65, där sköterskorna visade oss till vårt rum, nr 4 fick vi.

Klara skulle få bada och tvätta sig med en speciell tvättsvamp på kvällen, vi skulle även få träffa narkosläkaren igen, så det var ingen rast och ingen ro på kvällen, men det var väl skönt, så fick man lite annat att tänka på. Jag och Johan hade disskuterat i bilen på vägen ner att det känndes mycket värre denna gången om man jämförde med när hon föddes, för då var man i chocktillstånd och fattade inte riktigt vad som hände. Nu har man haft tid att fundera och läsa på vad det är som skall hända.

Narkosläkaren informerar oss om att de kommer att använda en speciell sövningsmetod eftersom det skall göras en undersökning av luftvägarna innan operationen och då får inte någon av oss vara med tills hon somnat som det var sagt vid inskrivningen. Han meddelar oxå att de skall försöka lägga en ryggbedövning om det går, men på vissa barn med analatresi kan det vara problem eftersom ryggraden kan vara hoptryckt/sammanväxt. Detta har varken jag eller Johan hört talas om, men vi hoppas ju att det inte är några problem.

Efter att nattpersonalen varit och presenterat sig vid 22.15, bäddade jag om soffan till säng och lade mig för att försöka sova på den plastade madrassen och kudden, och Johan fick traska bort till patienthotellet och checka in. Lite sömn blev det trots allt, man blir rätt sleten av all spänning o nervositet. Klara sov gott i sin säng iaf :-) Vaknade vid 03 och ville ha mat, och det var ju bra timat för från 04 skulle hon vara fastande.

Vaknade 05.40 av att Klara börja bli lite hungrig igen, så jag passa på att ge henne lite vatten eftersom hon fick lov att dricka det till 06. Sen var det återigen dax för ett bad och tvätt med tvättsvamp och ta på sig sjukhusstassen. Vid 06.30 kom sköterskan och satte på Emla bedövningssalva på de 5 ställe som narkosläkaren valt ut. Sen var det bara att vänta! Kl 07.50 skulle hon få lugnande och detta var både läkare och sköterskor oroade över om hon verkligen skulle svälja eftersom det var jätteäckligt. Normalt sett ger man detta i ändtarmen, men i Klaras fall var det ju ett större problem än att ge det i munnen. Men både jag och Johan var övertygade om att det inte skulle vara några problem, hon har fått så mycket äcklig medicin som hon tagit utan minsta bekymmer, och så var det även denna gång, hon svalde allt utan krusiduller :-)


Vid 8.15 var det så dax att åka en våning upp till operation.... Jag och Johan fick träffa och prata lite med narkosläkaren, narkossköterskorna och läkaren som skulle undersöka hennes luftvägar i operationsslussen. Sen var det dax för det fruktade ögonblicket, vi skulle säga hejdå till Klara... Då är man liten på jorden vill jag lova! Hon och Hippo åkte in på operation och jag och Johan fick gå ut igen...

Nu börjar den fruktansvärda väntan 5-6 timmar skulle det ta var det ju sagt. Vi gick till patienthotellet och åt frukost, eftersom Johan bor där äter han gratis, men jag fick betala 50 spänn för en frukost, och det var ju ingen äkta hotellfrukost med bacon, pannkakor, äggröra mm nädå, det var mackor, fil, flingor mm en helt vanlig frukost.... Efter frukosten gick vi upp på Johans rum för att vila en stund. Vi hade knappt kommit upp på rummet förrän telefonen ringer. Johan svarar och jag förstår att det är från sjukhuset, jag vågar knappt andas, för man tror ju att det har hänt något när dom ringer så snart. Det är läkaren som kollat på Klaras luftvägar, han är nu klar med undersökningen, och det är som vi fruktat eftersom hon har stora problem med andningen, något som inte stämmer. Johan blir inte riktigt klar över vad som är fel, men på läkaren låter det inte så allvarligt och han skall nu rådgöra med sina kollegor för att besluta om hur vi går vidare med problemet. Vi antar att han kommer att besöka oss på avd 65 senare under dagen eller morgondagen. Jag och Johan går och äter lunch vid 11.30, och sen upp till avdelningen för fortsatt väntan.

När klockan blivit ungefär kvart i två kommer ÄNTLIGEN en sköterska och meddelar att operationen gått bra och att hon nu ligger på BIVA, och vi går upp för att vara hos henne. Anledningen till att hon hamnar på BIVA istället för på uppvaket är en försiktighets åtgärd med tanke på att luftvägarna kan svullna när man tar bort tuben hon haft under narkosen. Allt ser bra ut på BIVA, inte så värst svårt att andas, lite grand, så hon får en adrenalin inhalation, men kl 15 tycker BIVA personalen att det är stabilt och vi får flytta ner till avdelningen.





När vi kommer till avdelningen somnar Klara igen, hon får morfin mot smärtan, och den gör oxå att hon blir väldigt trött. Efter några timmar vaknar hon och har fruktansvärt svårt att andas!!! Hon har fullständig panik och det är fruktansvärt att se paniken i hennes ögon och inte kunna göra något... Det blir fullt pådrag med sköterskor och två kirurger och ett par narkosläkare. Adrenalin inhalation och en stor dos betapred och mer morfin, sen lugnar det sig ett tag. Man väljer att inte flytta henne till intensivvårdsavdelning pga att det är lugnare för henne på vårt rum där vi är själva, på BIVA får man dela rum med en patient till och på avd 65's intensivrum ligger redan 3 barn... Sen har jag ju numera ganska stor erfarenhet av dessa här situationerna, så man tycker väl att jag skall fixa detta tillsammans med nattpersonalen. Det blir en väldigt tuff natt!!! Hon har väldigt ont och får morfin oftare än var 3:e timme och sen när hon har ont och skriker får hon svårt att andas och då får hon ju panik, så det är en ond cirkel... Nattpersonalen inser att jag inte kan klara detta själv utan får avsätta en sköterska som sitter inne hos oss. Framåt 02-03 på natten när inget tycks hjälpa, hon bara skriker, tycker jag att hon suger väldigt mycket på nappen och föreslår att vi ska prova ge henne lite mat. Så gör vi och hon äter MYCKET!! Under tiden jag matar henne konstaterar jag att hon är väldigt svullen kring ögonen, så sköterskorna ger henne vätskedrivande. Denna kombinationen, mat och vätskedrivande, gör susen, hon somnar och sover lugnt i några timmar. Mer mat vid 05, en dos morfin och mer sömn, sen vaknar hon vid 08 och är ganska pigg :-)

En av narkosläkarna som var inne under tumultet berättade lite mer för oss om Klaras luftvägar, och det han berättar verkar inte roligt.... Ett normalt luftrör är som ett U av brosk, där det i öppningen sitter bindväv för att luftröret skall kunna växa. Klaras luftrör ser inte ut som ett U utan som ett O av brosk, vilket innebär att det inte kan växa.... Hon hade ju trånga luftrör redan när hon föddes 2,5 mm, och de har inte växt ett dugg sedan dess.... Något måste ju göras, men vi vet inte vad än :-( Trist att läkaren som gjorde undersökningen inte behagade komma och berätta detta för oss....

Klaras ansvariga läkare för operationen kom oxå under torsdag kvällen och berättade mer om operationen, den har gått väldigt väldigt bra!! över förväntan faktiskt :-) En förutsättning för att ändtarmen skall fungera bra är att det finns gott om muskler runt omkring och det hade Klara massor :-) ingen av kirurgerna hade sett någon med så mycket tidigare, så hon har mycket goda förutsättningar!!! En annan lite tråkigare sak berättade hon oxå, det hade inte gått att lägga den där ryggbedövningen, så nu vill man göra en magnetröntgen av ryggen för att se hur den ser ut.... Detta skall göras i samband med magnetröntgen av hjärtat nästa tisdag, då de även skall gå in och vidga ändtarmen när hon ändå är sövd. Hon tror oxå att vår vårdtid kommer att bli längre än 5 dagar pga hennes andningsbesvär :-( men att vi kan få bli överflyttade till CSK så snart operations övervakningen är ok.

Fredagen blir relativt lugn, hon får några adrenalin inhalationer och smärtstillande, inte morfin utan något i klass med alvedon. Hon ligger med hjärt och andnings övervakning hela fredagen, får även lite extra dropp, men äter väldigt bra själv :-) UTAN SOND!!!





På lördagen trappas övervakningen ner rejält och vi får lov att gå ut om vi vill. Det vill vi!!! Vi ringer till Zack och han, farmor och farfar kommer ner på besök. En god lunch på patienthotellet, och en sväng på stan blev det! Enda affären som besöktes var en leksaksaffär ;-) Sen var det ju lite jobbigt när han skulle åka hem, då fällde både han och jag några tårar... Men jag visste ju att jag skulle ju få träffa honom på söndagen redan, eftersom jag måste hem för att gå till jobbet på måndagen.







På söndagen är Klara pigg som en lärka och rondande läkare tycker att vi kan få åka hem om vi får ok från en kirurg oxå, och han tycker oxå hon är väldigt pigg och såret ser ut som i läroböckerna säger han, så det är bara att packa väskorna och köra hem :-) Vi är hemma i vårt hus vid 15.30 där Zack, Rut, farmor och farfar väntar på oss!!! HÄRLIGT att vara hela familjen igen :-)