onsdag 13 april 2011

Inget dagis än...

Allt verkade så bra i helgen, Klara var så pigg, min hemska hosta försvann, vädret var strålande, alla mådde bra! Vi fick fika besök av familjen Ahlgren i fredags, vi fixade i trädgården i lördags och grillade korv med familjen Nilsson i söndags. Så framåt söndag eftermiddag/kväll börjar Klara flåsa mycket när hon springer som ett jehu fram och tillbaka på trädäcket....

Hon badar och går lägger sig i vanlig tid vid 19.30 då Zack oxå lägger sig för han är helt slut efter allt helgens busande och all friskluft. Efter en stund vaknar Klara till o skriker lite, jag går upp och hör då att hon piper lite i andningen, ger henne nappen och hon somnar igen. Jag fick en känsla att något är på gång, så jag går ner och kontrollerar att alla inhalations attiraljerna är på sina platser. Hon vaknar till några gånger till innan vi går och lägger oss, låter lite, men inget som är mycket mer än vanligt.

Vi lägger oss vid 22 och jag somnar som en klubbad oxe! Johan har inte hunnit somna när Klara vaknar och inte får någon luft och har panik... Jag vaknar när Johan är inne och tar upp Klara och kastar mig ner för trappen och fixar med adrenalin, under tiden jag gör det går Johan ut i den svala luften med Klara som är panikslagen :-( Så fort vi fått i henne lite adrenalin lugnar hon sig, men det blir inte ALLS så bra som det brukar. Ut på trädäcket igen under tiden jag klär på mig och ringer SOS, som har STORA problem att hitta var i världen vi bor... Och hon berättar varför, det är för att vi har IP telefon och de kan inte spåra den :-( Till slut har de lyckats förstå vart vi bor och skickar ambulansen från grannbyn.

Vi ringer svärmor undertiden vi väntar så hon får komma och vara hos Zack. Innan ambulansen kommer blir Klara sämre och vi får inhalera igen. Vi har ju åkt ambulans ett antal gånger nu, men jag tror aldrig ambulanssjukvårdarna har behövt göra något mer än att skjutsa in oss till CSK, men denna gången var Klara inte bra när de kom, så de gav henne betapred direkt och mer adrenalin innan vi åkte, sen blev hon sämre på vägen in och fick då ytterligare adrenalin i ambulansen. Tyvärr har ju barnakuten stängt nattetid, så det blir stora akuten, där vi får sitta på en varsin stol o vänta ett bra tag innan vi blir anvisade ett rum. De väger, kollar puls och syresättning (95) på Klara, allt bra! Doktorn kommer och lyssnar och säger att det är bara att avvakta tills cortisonet börjar verka (tar ca 1 timme) och i väntan på det får hon ytterligare en adrenalin inhalation och näsdroppar.

Vid 01 tiden börjar det lägga sig och vi får som vanligt välja om vi vill vara kvar eller åka hem. Valet är enkelt, HEM!!! Hemma ringer jag försäkringkassan (mitt i natten) och SMS:ar min chef att jag inte kommer. Vid 04 är det dax för adrenalin igen och sen var fjärde timme ungefär. Tisdagen var kanon, lite jobbigt med andningen när hon sovit, men det hjälper med nässpray som ju oxå är avsvällande. Men det behövs inte inhaleras alls, så jag gick förbi dagis och meddelade att Klara skulle komma som idag. MEN imorse när hon vaknade var hon jättetät :-( och har inte varit så bra idag, så inget dagis imorgon heller... Stackars lilla tjej!!!

Jag är så less på detta nu, VARFÖR kan hon inte få vara frisk??? Hon har varit sjuk så det räcker för en livstid nu enligt mitt tycke!! Som tur är så är hon så solig och glad trots allt :-) Idag jag jag på CSK's inrådan bokat tid med ÖNH Dr Widegren i Lund för att åter igen prata om hennes Trakea Stenos. Den sista lediga tiden innan sommaren fick vi, ibland ska man ha tur ;-)

I måndags kväll var jag, Zack och Melker på cirkus här i byn. Det var premiär för Zack, som aldrig varit tidigare. Han tyckte det var så roligt!!! Han skratta så han låg dubbel åt de tokiga clownerna :-) Sen så klart blev det popcorn och sockervadd, det hör ju till :-)





Ta vara på vardagen!
Therése