lördag 23 januari 2010

Hela familjen äntligen samlad

Onsdagen den 7/10 skall vi ÄNTLIGEN få flyttas från USIL till CSK (centralsjukhuset i Kristianstad) Zack skall efter 2½ vecka äntligen få träffa sin syster!! Johan och Zack kommer ner till Lund för att skjutsa mig och Klara till CSK och avdelning 43 (barnavdelningen). Egentligen råder besöksförbud för syskon även här, men de gör ett undantag för oss. TUSEN TACK!!!




Här är de första bilderna på syskonen Lindström och det var kärlek vid första ögonkastet!

Torsdag och fredag får vi permision att gå ut och gå med vagnen för första gången, känns rätt märkligt att vara ute i det fria, utan en massa sjukvårdspersonal som passar på en. På lördagen den 10/10 får vi hempermission, sååå underbart att äntligen få komma hem hela familjen och Klara får träffa Rut och Pelle.




Onsdagen den 14/10 skrivs vi ut. Vi kan äntligen vara föräldra lediga!!!



Bilden togs på CSK 14/10 och lades ut på www.fodda.nu

fredag 22 januari 2010

Shuntoperationen

Kvällen den 28/9 kommer ett bakslag. Johan har åkt hem på eftermiddagen för att fixa lite saker hemma eftersom läget är stabilt, så jag är själv i Lund. När jag kommer till Klaras rum vid 17.20 efter att bara kort varit iväg och ätit är det tomt?!?!? Möter en sköterska i korridoren som meddelar att Klaras tillstånd blivit sämre och hon ligger åter igen på BIVA. När jag kommer in till Klara på BIVA blir jag riktigt rädd och för första gången under denna veckan inser jag att Klaras tillstånd är allvarligt. Rummet är FULLT av läkare och sköterskor, jag blir helt svag i benen och sätter mig på första bästa stol. En hjärtkirurg vid namn Torsten Malm kommer fram till mig och informerar om att Klara måste genomgå en shuntoperation snarast, förmodligen imorgon. Jag ringer hem till Johan som oxå blir chockad över hur tillståndet kunde svänga såhär...

Tisdagen den 29/9 är en av de jobbigaste dagar jag varit med om än så länge. Idag skall shuntoperationen ske, och det är Torsten Malm som skall genomföra den. Han är en lugn och sympatisk man som vi båda får förtroende för, detta kommer säkert att gå bra!! Vi får sitta med honom innan operationen och han förklarar vad som skall göras och vi får möjlighet att ställa frågor mm. Operationen kommer att ta ca 4 FYRA!!!! timmar... Vad gör man under denna tid... Vi försöker äta lite, sen ligger vi på rummet och slötittar på TV och bara väntar på att Torsten ska ringa. Och efter 4 timmar gör han så ÄNTLIGEN det, allt har gått bra!!! Vi kan få träffa Klara om en timme uppe på BIVA.





Både jag och Johan är Torsten evigt tacksamma och hoppas att han har minst en Ferrari i garaget och ett flott hus vid havet!!

Efter ytterligare en motgång med vätska i hjärtsäcken den 4/10 då hon får sövas igen och sätta ett drän, så börjar vi äntligen få lite hopp om att snart få flyttas till CSK, så att Zack kan få träffa sin lillasyster.




Så här ser hon ut Klara den underbara, utan en massa slangar o sladdar.

torsdag 21 januari 2010

Första operationen

Tisdagen den 22/9. Johan skjutsar mig i rullstol ner till NEO så jag kan få träffa Klara lite innan operationen. Hon ligger där så söt i en kuvös och är ganska nöjd med tillvaron. På eftermiddagen är det dax för operation på barnsjukhuset, eftersom jag inte är så mobil så får Johan ensam följa Klara till operationsslussen där sjukhuspersonal tar hand om henne. Operationen går bra, men sövningen var lite besvärlig eftersom hon hade väldigt trånga luftvägar så blev det besvärligt att sätta tuben. Vi får träffa Klara igen när hon kommit upp på BIVA (barnintensivvårdsavdelningen) Det är lite av en chock att se henne där med alla slangar, sladdar o apparater.





Saknaden efter Zack är enorm, men han är tapper berättar mor och farföräldrarna som har fått ta fritt från sina jobb för att vara med honom. Det råder besöksförbud för syskon på hela USIL (Universitets sjukhuset i Lund) pga svininfluensan, men tack och lov så har inte Patienthotellet belagts med detta förbud, så på torsdagen kommer farmor och faster ner med Zack. Gissa om det var härligt att se honom igen!!! Jag och Johan får nu turas om att vara hos Klara och Zack, eftersom storebror inte kan följa med in på BIVA. Han tycker det är lite märkligt att han faktiskt har fått en lillasyster som ligger där uppe på ett rum, men han får inte träffa henne...



Tack och lov var inte heller barnsjukhusets utemiljö belagd med besöksförbud, så där spenderade vi många timmar.

onsdag 20 januari 2010

Söta lillasyster ser dagensljus


Klockan 15,24 måndagen den 21/9 2009, förändrades vår tillvaro totalt!! Det var då hon föddes med planerat kejsarsnitt, söta lillasyster! Hon vägde 3730g hade mycket hår och var otroligt söt.

Vid snitt så sväljer barnen ofta fostervatten och behöver lite hjälp direkt vid födseln, det visste vi, så när hon och pappa försvann var jag inte det minsta orolig där jag låg på operationsbordet. Efter en dryg halvtimme hade läkaren sytt ihop mig och jag skulle rullas in på förlossningen igen fick jag ytterligare en skymt av den lilla skönheten som befann sig i behandlingsrummet utanför operationssalen. Sjukhuspersonalen informerade mig om att hon hade svalt ganska mycket fostervatten och behövde andas i "motvind"/CPAP, men att hon skulle komma in till mig snart.

Inne på förlossningsrummet blir väntan lång och nu börjar det kännas lite oroligt i magen... Varför kommer dom inte?!?!? Barnmorskan börjar oxå undra, så hon går och kollar läget, kommer tillbaka till mig och säger "dom kommer snart". Men det dröjer ett bra tag innan Johan och en läkare kommer in till mig utan lillan, då knyter det sig i min mage, för jag förstår att något är fel. Läkaren som heter Markus informerar mig om att de upptäckt att lillasyster inte har någon ändtarmsöppning (analatresi), men det är inget att oroa sig för, det går att åtgärda med operation, MEN ni måste åka till Lund nu ikväll. NEEEJJJ!!! Stopp nu, så här skulle det inte vara!! Pappa skulle ju åka och hämta storebror så skulle vi mysa hela familjen på BB. Tankarna bara snurrar runt i huvudet, man fattar inget....

Så tycker barnmorskorna att jag skall få träffa lillan lite innan vi åker till Lund, så jag skjutsas in på NEO där hon ligger och blir undersökt av kardiologen Marja som gör ett ultraljud på hennes hjärta. Jag tror att detta sker för att hon skall orka med transporten till Lund, men när Marja vill prata med oss inne på vårt rum på förlossningen så kommer oron igen... Hon har upptäckt att det är något med hjärtat oxå!!! NEJ NEJ NEJ skriker det i mitt inre, och tårarna strömmar ner för mina kinder. Mer vill hon inte säga utan lämnar det till ett av europas bästa barnsjukhus som ligger i Lund, tack och lov!!

Vi transporteras till Lund, lillan i en ambulans och jag i en annan, pappa fick bli skjutsad dit av farfar. Väl i Lund hamnar jag på BB eftersom jag är nyopererad och lillan hamnar på NEO som ligger i samma byggnad som BB. Pappa får som väl är sova hos mig på BB. Experter har ringts in och undersöker henne under kvällen/natten. Först kommer kirurgen som skall lägga upp en stomi (påse på magen) och berättar att det skall göras dagen efter. Sen kommer kardiologen och bekräftar Marjas misstankar om att något inte stämmer med hjärtat. Inga ord kan beskriva vad vi kännde i detta ögonblick.... Hon har ett hjärtfel som heter Fallots tetrad. Oxå detta är ett fel som man kan korrigera med operation när hon blivit ca 6 månader. Ev behöver man sätta in en shunt för att avlasta hjärtat innan den stora korrigeringen. Ojojoj vilken dag, kväll och halva natten. Nu skulle jag och Johan försöka sova några timmar innan det var dax för operationsdag.... Ett namn måste lillasyster ha snarast möjligt tyckte både jag och Johan, och det var vad jag gjorde resten av natten, låg och tänkte på passande namn. När det blev tisdag morgon hade jag ett namn jag gillade och la fram det för Johan som oxå gillade det, Klara!! För detta skall vi och hon banne mej KLARA!!!

Denna lyckliga, omtummlande, chokerande dag är den stora anledningen till att jag skapar denna blogg. För att nära och kära och andra intresserade ska kunna följa vad som händer med Klara. Det återstår ju 3 operationer och de kommer förmodligen att ske inom loppet av ett halvår.