Klockan 05.00 ringde väckarklockan igår... DET är TIDIGT!!! Men eftersom vi skulle vara i Lund redan kl 08 så var det nödvändigt att stiga upp då. Klara hade för första gången sovit en hel natt utan att vakna och vilja ha ett mål mat mitt i natten, så hon fick frukost vid 05.30. Sen fick vi andra ge järnet med våra morgon bestyr, och ändå blev vi sena... Men vi var i Lund i tid!
Dagens övning på Barnhjärtcentrum och avd 67 började med vägning och mätning som visade att hon väger 6800 och är 64 cm lång, sen gjordes EKG och UKG (ultraljud) för att kolla att Klaras hjärta skulle orka med en sövning. Sen fick vi ett rum där vi skulle vänta tills det blev dax, klockan 11 skulle hon upp på operation och sövas. Narkosläkaren kom och pratade med oss och berättade att det skulle ta 4 timmar... Vi trodde inte att det skulle ta så lång tid idag, tji fick vi! Klara var ju tvungen att fasta från kl 8, och eftersom vi satt i bilen fram tills dess nästan, så hann hon inte få någon mer mat än den hon åt vid 05.30, så hon var ganska hungrig och gnällig på förmiddagen...
Vid 10.30 var det dax för emla salva och lugnande medicin, och vid 11 kom sköterskorna och hämtade oss för att gå upp till operation. På vägen dit meddelar de att idag får en av oss vara med vid sövning. Jag "vill". Vill o vill, men jag tänker att idag skall det ju bara röntgas, så det är ju inget som jag är så oroande som en ooperation är, så jag känner mig inte så blödig. Johan var ju med när Zack sövdes för att operera bort mandlar och polyper, så han vet ju hur det är. När vi kommer till operationsslussen får jag ta på mig snygga gröna kläder, mössa och tossor innan jag bär Klara in i operationssalen. Hon blir lite ledsen när de sätter nålen på henne, men inte för att det gör ont utan för att hon blir fasthållen. Sen får hon diverse mediciner i nålen, en av narkossköterskorna hittar en rolig leksak som hon roar Klara med och efter en stund säger narkosläkaren till mig att "nu somnar hon snart" och det gjorde hon, det gick så snabbt! Lite läskigt kändes det när hon bara försvann så fort, ögonen snurrade runt på henne, sen sov hon... Sen fick inte jag vara med mer, utan jag fick pussa på Klara och gå ner till Johan på avd 67.
Vid 15.15 ringer dom och meddelar att Klara finns på uppvaket och hon är VRÅLHUNGRIG!!! Så vi får fixa mat och ila upp till henne :-) Tyvärr fick bara en av oss vara kvar, jag stannar så fick Johan gå ner till 67:an igen. Trots att Klara åt mer än hon brukar blir hon inte nöjd, hon är ledsen och orolig i kroppen. Jag o sköterskan på uppvaket bestämmer att vi skall flyttas ner på avd istället, där det är lugnare och hon kan få ligga i sin egen vagn. Så vi blir hämtade av sköterskorna från 67:an och traskar ner på avdelningen, där alla slangar o sladdar kopplas bort och vi lägger henne i vagnen, genast blir hon lugn och när jag gått ett par vändor i korridoren med henne sover hon gott :-)
Efter någon timme får vi veta att Klara måste stanna över natten eftersom hon varit sövd så länge och när hon blev sövd för ett par veckor sedan blev fick hon ju väldiga problem med andningen, så läkaren beslutade att hon ska övervakas över natten. Vi var inte helt oförberedda på detta med tanke på vad som hände sist, så Johan hade tagit övernattningsväska med sig. Jag fick ringa mina föräldrar som snällt satte sig i bilen och körde till Lund och hämtade hem mig. Jag var hemma vid 21, strax därefter kom svärmor o svärfar och lämnade Zack o Rut.
Klara hade varit lite orolig och mycket hungrig på natten (hade ju några mål mat att ta igen), fick även en adrenalin inhalation vid 03, men det hade inte alls varit i närheten av den andnöd hon hade förra gången. SKÖNT!!! Ronden meddelar att Johan och Klara kan åka hem, så dom var hemma vid lunchtid idag :-)
Resultaten av de olika undersökningarna som gjordes vet vi tyvärr inget om ännu. Det vi väntar på är ju om det är något fel på hennes rygg och hur kirurgen tyckte att hennes ändtarm såg ut. Hjärtröntgen gjordes ju enbart för att kunna presenteras på en hjärtkonferens om några veckor, då hjärtkirurgerna kommer att bestämma när det är dax för den stora hjärtoperationen.... Vi fick veta att den kommer att ske innan sommaren, men om några veckor vet vi mer exakt.
Nu sover mina små hjärtan så sött i sina sängar, jag skall gå och titta på lite byggfusk på tv4, sen skall jag oxå lägga mig, för jag känner mig lite vissen idag, ont i halsen och snuvig :-(
Ha en bra kväll!
Therése
onsdag 10 mars 2010
måndag 8 mars 2010
Måndag
Så har man då klarat av sitt första boxningspass på ett år... Gick faktiskt över förväntan!! Och tränaren blev glad att se oss igen :-) Jag kan fortfarande röra armarna, litet skakigt var det ju direkt efteråt, så när mascaran skulle målas på fick jag luta armbågen mot tvålbehållaren för att jag inte skulle bli svart i hela nyllet :-) Och steg fick jag till den attans jordenrunt tävlingen, 7800 st blev det :-) Man får väl se hur kaxig man är imorgon och på onsdag när träningsvärken slår till.....
Helgen har varit bra, men för kort som vanligt... Lördagen spenderade jag och Johan i diverse kakel/kliner butiker, men trots att vi visste exakt vad vi vill ha, så kom vi hem utan att ha beställt något... Barnen lämnade vi under tiden hos mormor och morfar, som körde hem till min bror med familj efter lunch där vi hämtade upp dem på eftermiddagen. Efter lite fika och fotografering av cyklande kusiner fick vi ila hem eftersom vi skulle hem till svärmor och gratulera henne.
Elize tröttnade på att trehjulingen inte gick så fort, så hon kastade den och sprang istället :-)
Hemma hos mina föräldrar är det vår/sommar, iaf tror persikoträdet det och blommar för fullt :-)
På söndagen var vi hos våra kära vänner familjen Nilsson och fikade. Zack och flickorna tyckte det var studsmatte väder, så det blev en del hopp på den :-)
Imorgon är det dax för magnetröntgen av hjärta och rygg i Lund. Redan klockan 8 skall vi vara där, så det blir till att stiga upp i ottan, vi måste lämna Zack på dagis senast 06.30.... Hoppas han orkar upp!! Klara kommer ju att sövas under denna röntgen, och det betyder ju då oxå att hon måste fasta. Tur att hon oftast inte är så hungrig på förmiddagarna! Vi har fått ett frågeformulär inför denna röntgen som skall fyllas i både för den som blir undersökt och de som skall följa med, en av frågorna man skall besvara är "har du eller har du haft granatsplitter eller metallflisor i kroppen" Hrmmm man undrar ju lite vad som händer om man svarar ja på den frågan. Får nog fråga imorgon ;-)
Sov sött!
Therése
Helgen har varit bra, men för kort som vanligt... Lördagen spenderade jag och Johan i diverse kakel/kliner butiker, men trots att vi visste exakt vad vi vill ha, så kom vi hem utan att ha beställt något... Barnen lämnade vi under tiden hos mormor och morfar, som körde hem till min bror med familj efter lunch där vi hämtade upp dem på eftermiddagen. Efter lite fika och fotografering av cyklande kusiner fick vi ila hem eftersom vi skulle hem till svärmor och gratulera henne.
Elize tröttnade på att trehjulingen inte gick så fort, så hon kastade den och sprang istället :-)
Hemma hos mina föräldrar är det vår/sommar, iaf tror persikoträdet det och blommar för fullt :-)
På söndagen var vi hos våra kära vänner familjen Nilsson och fikade. Zack och flickorna tyckte det var studsmatte väder, så det blev en del hopp på den :-)
Imorgon är det dax för magnetröntgen av hjärta och rygg i Lund. Redan klockan 8 skall vi vara där, så det blir till att stiga upp i ottan, vi måste lämna Zack på dagis senast 06.30.... Hoppas han orkar upp!! Klara kommer ju att sövas under denna röntgen, och det betyder ju då oxå att hon måste fasta. Tur att hon oftast inte är så hungrig på förmiddagarna! Vi har fått ett frågeformulär inför denna röntgen som skall fyllas i både för den som blir undersökt och de som skall följa med, en av frågorna man skall besvara är "har du eller har du haft granatsplitter eller metallflisor i kroppen" Hrmmm man undrar ju lite vad som händer om man svarar ja på den frågan. Får nog fråga imorgon ;-)
Sov sött!
Therése
torsdag 4 mars 2010
Jobb, jobb, jobb
Jaha, så har man då börjat jobba igen, efter ett halvårs ledighet, en hel vecka har jag nu kämpat mig igenom ;-) Trodde att det skulle vara tufft att komma in i det igen, att jag inte skulle komma ihåg saker och ting, men jag kom in i det igen på nolltid:-) det enda jag glömt var diverse lösenord, men det händer ju titt som tätt även om jag inte varit ledig ;-)Det var riktigt NAJS att träffa alla kollegorna igen, och så har jag ju ett jobb som jag trivs med, så än så länge känns det riktigt skoj! Självklart saknar jag barnen mycket på dagarna, men jag vet att de är i goda händer!! Men det är ju lite ovant att jobba med hjärnan och sitta framför datorn 8 timmar, så jag har varit ganska sleten på kvällarna, och tyvärr inte orkat sätta mig vid datorn hemma och blogga något...
Flygfoto över Site Perstorp.
Dessutom blev man inkastad i en stegräknartävling första dagen på jobbet... Jorden runt på 80 dagar - 1/3 till 19/5!!! Hallå säger jag bara!! Hur mycket går man när man sitter på en kontorsstol och jobbar?!?! INTE MYCKET kan jag informera om!! Efter att ha knappat in resultatet för första dagen meddelade datorn mig att jag skulle vara i mål den 9/12 2010... Jag har nu iaf lyckats övertala Mia (tog nästan 4 dagar) att vi skall boxas på måndag och boxningsträning får man räkna om till steg - 130 steg/minut! OM vi nu överlever 1 timmes stenhård träning efter ett uppehåll på 1 år ;-)
Klara mår jättebra, hon och pappa har tagit långa promenader i det underbara vädret som varit i veckan (typisk att man började jobba just denna veckan....) Zack har varit hos tandläkaren i onsdags, klippt sig igår och idag har han tagit 2:a omgången av svininfluensa vaccinet under vild protest, så pappa har haft fullt upp på sin första vecka som pappaledig.
I början på veckan ringde dr H.W som gjorde undersökningen av Klaras luftvägar i förra veckan. Han bekräftade det narkosläkaren berättat om felet på Klara, men att de i nuläget INTE tänker sig något ingrepp, utan de vill följa Klara ett tag till för att se hur det utvecklar sig. Han kommer att se till att vi har de bästa förutsättningarna för att klara eventuella krissituationer hemma så vi slipper ringa ambulansen i tid och otid... Så vi hoppas på att få en kallelse in till medicin på CSK för att få recept på adrenalin e.d. Vi har även fått en kallelse till Lund och dr H.W för kontroll i början på april, så det känns som att dom har koll på oss nu iaf!!
Imorgon blir det en tur till Kristianstad, INTE till CSK, utan till ett antal butiker som säljer kakel och klinkers eftersom det blivit dax att välja ut detta till det nya badrummet :-)och på kvällen blir det kalas för svärmor som fyller år. På söndag ska Johan och svärfar slita med golvvärmen i bygget, och jag hoppas på fint väder så jag kan samla steg så jag kommer runt jorden nån gång ;-)
Ha en bra kväll!!
Therése
Flygfoto över Site Perstorp.
Dessutom blev man inkastad i en stegräknartävling första dagen på jobbet... Jorden runt på 80 dagar - 1/3 till 19/5!!! Hallå säger jag bara!! Hur mycket går man när man sitter på en kontorsstol och jobbar?!?! INTE MYCKET kan jag informera om!! Efter att ha knappat in resultatet för första dagen meddelade datorn mig att jag skulle vara i mål den 9/12 2010... Jag har nu iaf lyckats övertala Mia (tog nästan 4 dagar) att vi skall boxas på måndag och boxningsträning får man räkna om till steg - 130 steg/minut! OM vi nu överlever 1 timmes stenhård träning efter ett uppehåll på 1 år ;-)
Klara mår jättebra, hon och pappa har tagit långa promenader i det underbara vädret som varit i veckan (typisk att man började jobba just denna veckan....) Zack har varit hos tandläkaren i onsdags, klippt sig igår och idag har han tagit 2:a omgången av svininfluensa vaccinet under vild protest, så pappa har haft fullt upp på sin första vecka som pappaledig.
I början på veckan ringde dr H.W som gjorde undersökningen av Klaras luftvägar i förra veckan. Han bekräftade det narkosläkaren berättat om felet på Klara, men att de i nuläget INTE tänker sig något ingrepp, utan de vill följa Klara ett tag till för att se hur det utvecklar sig. Han kommer att se till att vi har de bästa förutsättningarna för att klara eventuella krissituationer hemma så vi slipper ringa ambulansen i tid och otid... Så vi hoppas på att få en kallelse in till medicin på CSK för att få recept på adrenalin e.d. Vi har även fått en kallelse till Lund och dr H.W för kontroll i början på april, så det känns som att dom har koll på oss nu iaf!!
Imorgon blir det en tur till Kristianstad, INTE till CSK, utan till ett antal butiker som säljer kakel och klinkers eftersom det blivit dax att välja ut detta till det nya badrummet :-)och på kvällen blir det kalas för svärmor som fyller år. På söndag ska Johan och svärfar slita med golvvärmen i bygget, och jag hoppas på fint väder så jag kan samla steg så jag kommer runt jorden nån gång ;-)
Ha en bra kväll!!
Therése
måndag 1 mars 2010
Operation 25/2
Vi lämnade vår älskade Zack hos farmor och farfar kl 17 på onsdag kvällen, sen körde vi de 10 milen till Lund. Vid 18.30 anmälde vi oss i receptionen på avdelning 65, där sköterskorna visade oss till vårt rum, nr 4 fick vi.
Klara skulle få bada och tvätta sig med en speciell tvättsvamp på kvällen, vi skulle även få träffa narkosläkaren igen, så det var ingen rast och ingen ro på kvällen, men det var väl skönt, så fick man lite annat att tänka på. Jag och Johan hade disskuterat i bilen på vägen ner att det känndes mycket värre denna gången om man jämförde med när hon föddes, för då var man i chocktillstånd och fattade inte riktigt vad som hände. Nu har man haft tid att fundera och läsa på vad det är som skall hända.
Narkosläkaren informerar oss om att de kommer att använda en speciell sövningsmetod eftersom det skall göras en undersökning av luftvägarna innan operationen och då får inte någon av oss vara med tills hon somnat som det var sagt vid inskrivningen. Han meddelar oxå att de skall försöka lägga en ryggbedövning om det går, men på vissa barn med analatresi kan det vara problem eftersom ryggraden kan vara hoptryckt/sammanväxt. Detta har varken jag eller Johan hört talas om, men vi hoppas ju att det inte är några problem.
Efter att nattpersonalen varit och presenterat sig vid 22.15, bäddade jag om soffan till säng och lade mig för att försöka sova på den plastade madrassen och kudden, och Johan fick traska bort till patienthotellet och checka in. Lite sömn blev det trots allt, man blir rätt sleten av all spänning o nervositet. Klara sov gott i sin säng iaf :-) Vaknade vid 03 och ville ha mat, och det var ju bra timat för från 04 skulle hon vara fastande.
Vaknade 05.40 av att Klara börja bli lite hungrig igen, så jag passa på att ge henne lite vatten eftersom hon fick lov att dricka det till 06. Sen var det återigen dax för ett bad och tvätt med tvättsvamp och ta på sig sjukhusstassen. Vid 06.30 kom sköterskan och satte på Emla bedövningssalva på de 5 ställe som narkosläkaren valt ut. Sen var det bara att vänta! Kl 07.50 skulle hon få lugnande och detta var både läkare och sköterskor oroade över om hon verkligen skulle svälja eftersom det var jätteäckligt. Normalt sett ger man detta i ändtarmen, men i Klaras fall var det ju ett större problem än att ge det i munnen. Men både jag och Johan var övertygade om att det inte skulle vara några problem, hon har fått så mycket äcklig medicin som hon tagit utan minsta bekymmer, och så var det även denna gång, hon svalde allt utan krusiduller :-)
Vid 8.15 var det så dax att åka en våning upp till operation.... Jag och Johan fick träffa och prata lite med narkosläkaren, narkossköterskorna och läkaren som skulle undersöka hennes luftvägar i operationsslussen. Sen var det dax för det fruktade ögonblicket, vi skulle säga hejdå till Klara... Då är man liten på jorden vill jag lova! Hon och Hippo åkte in på operation och jag och Johan fick gå ut igen...
Nu börjar den fruktansvärda väntan 5-6 timmar skulle det ta var det ju sagt. Vi gick till patienthotellet och åt frukost, eftersom Johan bor där äter han gratis, men jag fick betala 50 spänn för en frukost, och det var ju ingen äkta hotellfrukost med bacon, pannkakor, äggröra mm nädå, det var mackor, fil, flingor mm en helt vanlig frukost.... Efter frukosten gick vi upp på Johans rum för att vila en stund. Vi hade knappt kommit upp på rummet förrän telefonen ringer. Johan svarar och jag förstår att det är från sjukhuset, jag vågar knappt andas, för man tror ju att det har hänt något när dom ringer så snart. Det är läkaren som kollat på Klaras luftvägar, han är nu klar med undersökningen, och det är som vi fruktat eftersom hon har stora problem med andningen, något som inte stämmer. Johan blir inte riktigt klar över vad som är fel, men på läkaren låter det inte så allvarligt och han skall nu rådgöra med sina kollegor för att besluta om hur vi går vidare med problemet. Vi antar att han kommer att besöka oss på avd 65 senare under dagen eller morgondagen. Jag och Johan går och äter lunch vid 11.30, och sen upp till avdelningen för fortsatt väntan.
När klockan blivit ungefär kvart i två kommer ÄNTLIGEN en sköterska och meddelar att operationen gått bra och att hon nu ligger på BIVA, och vi går upp för att vara hos henne. Anledningen till att hon hamnar på BIVA istället för på uppvaket är en försiktighets åtgärd med tanke på att luftvägarna kan svullna när man tar bort tuben hon haft under narkosen. Allt ser bra ut på BIVA, inte så värst svårt att andas, lite grand, så hon får en adrenalin inhalation, men kl 15 tycker BIVA personalen att det är stabilt och vi får flytta ner till avdelningen.
När vi kommer till avdelningen somnar Klara igen, hon får morfin mot smärtan, och den gör oxå att hon blir väldigt trött. Efter några timmar vaknar hon och har fruktansvärt svårt att andas!!! Hon har fullständig panik och det är fruktansvärt att se paniken i hennes ögon och inte kunna göra något... Det blir fullt pådrag med sköterskor och två kirurger och ett par narkosläkare. Adrenalin inhalation och en stor dos betapred och mer morfin, sen lugnar det sig ett tag. Man väljer att inte flytta henne till intensivvårdsavdelning pga att det är lugnare för henne på vårt rum där vi är själva, på BIVA får man dela rum med en patient till och på avd 65's intensivrum ligger redan 3 barn... Sen har jag ju numera ganska stor erfarenhet av dessa här situationerna, så man tycker väl att jag skall fixa detta tillsammans med nattpersonalen. Det blir en väldigt tuff natt!!! Hon har väldigt ont och får morfin oftare än var 3:e timme och sen när hon har ont och skriker får hon svårt att andas och då får hon ju panik, så det är en ond cirkel... Nattpersonalen inser att jag inte kan klara detta själv utan får avsätta en sköterska som sitter inne hos oss. Framåt 02-03 på natten när inget tycks hjälpa, hon bara skriker, tycker jag att hon suger väldigt mycket på nappen och föreslår att vi ska prova ge henne lite mat. Så gör vi och hon äter MYCKET!! Under tiden jag matar henne konstaterar jag att hon är väldigt svullen kring ögonen, så sköterskorna ger henne vätskedrivande. Denna kombinationen, mat och vätskedrivande, gör susen, hon somnar och sover lugnt i några timmar. Mer mat vid 05, en dos morfin och mer sömn, sen vaknar hon vid 08 och är ganska pigg :-)
En av narkosläkarna som var inne under tumultet berättade lite mer för oss om Klaras luftvägar, och det han berättar verkar inte roligt.... Ett normalt luftrör är som ett U av brosk, där det i öppningen sitter bindväv för att luftröret skall kunna växa. Klaras luftrör ser inte ut som ett U utan som ett O av brosk, vilket innebär att det inte kan växa.... Hon hade ju trånga luftrör redan när hon föddes 2,5 mm, och de har inte växt ett dugg sedan dess.... Något måste ju göras, men vi vet inte vad än :-( Trist att läkaren som gjorde undersökningen inte behagade komma och berätta detta för oss....
Klaras ansvariga läkare för operationen kom oxå under torsdag kvällen och berättade mer om operationen, den har gått väldigt väldigt bra!! över förväntan faktiskt :-) En förutsättning för att ändtarmen skall fungera bra är att det finns gott om muskler runt omkring och det hade Klara massor :-) ingen av kirurgerna hade sett någon med så mycket tidigare, så hon har mycket goda förutsättningar!!! En annan lite tråkigare sak berättade hon oxå, det hade inte gått att lägga den där ryggbedövningen, så nu vill man göra en magnetröntgen av ryggen för att se hur den ser ut.... Detta skall göras i samband med magnetröntgen av hjärtat nästa tisdag, då de även skall gå in och vidga ändtarmen när hon ändå är sövd. Hon tror oxå att vår vårdtid kommer att bli längre än 5 dagar pga hennes andningsbesvär :-( men att vi kan få bli överflyttade till CSK så snart operations övervakningen är ok.
Fredagen blir relativt lugn, hon får några adrenalin inhalationer och smärtstillande, inte morfin utan något i klass med alvedon. Hon ligger med hjärt och andnings övervakning hela fredagen, får även lite extra dropp, men äter väldigt bra själv :-) UTAN SOND!!!
På lördagen trappas övervakningen ner rejält och vi får lov att gå ut om vi vill. Det vill vi!!! Vi ringer till Zack och han, farmor och farfar kommer ner på besök. En god lunch på patienthotellet, och en sväng på stan blev det! Enda affären som besöktes var en leksaksaffär ;-) Sen var det ju lite jobbigt när han skulle åka hem, då fällde både han och jag några tårar... Men jag visste ju att jag skulle ju få träffa honom på söndagen redan, eftersom jag måste hem för att gå till jobbet på måndagen.
På söndagen är Klara pigg som en lärka och rondande läkare tycker att vi kan få åka hem om vi får ok från en kirurg oxå, och han tycker oxå hon är väldigt pigg och såret ser ut som i läroböckerna säger han, så det är bara att packa väskorna och köra hem :-) Vi är hemma i vårt hus vid 15.30 där Zack, Rut, farmor och farfar väntar på oss!!! HÄRLIGT att vara hela familjen igen :-)
Klara skulle få bada och tvätta sig med en speciell tvättsvamp på kvällen, vi skulle även få träffa narkosläkaren igen, så det var ingen rast och ingen ro på kvällen, men det var väl skönt, så fick man lite annat att tänka på. Jag och Johan hade disskuterat i bilen på vägen ner att det känndes mycket värre denna gången om man jämförde med när hon föddes, för då var man i chocktillstånd och fattade inte riktigt vad som hände. Nu har man haft tid att fundera och läsa på vad det är som skall hända.
Narkosläkaren informerar oss om att de kommer att använda en speciell sövningsmetod eftersom det skall göras en undersökning av luftvägarna innan operationen och då får inte någon av oss vara med tills hon somnat som det var sagt vid inskrivningen. Han meddelar oxå att de skall försöka lägga en ryggbedövning om det går, men på vissa barn med analatresi kan det vara problem eftersom ryggraden kan vara hoptryckt/sammanväxt. Detta har varken jag eller Johan hört talas om, men vi hoppas ju att det inte är några problem.
Efter att nattpersonalen varit och presenterat sig vid 22.15, bäddade jag om soffan till säng och lade mig för att försöka sova på den plastade madrassen och kudden, och Johan fick traska bort till patienthotellet och checka in. Lite sömn blev det trots allt, man blir rätt sleten av all spänning o nervositet. Klara sov gott i sin säng iaf :-) Vaknade vid 03 och ville ha mat, och det var ju bra timat för från 04 skulle hon vara fastande.
Vaknade 05.40 av att Klara börja bli lite hungrig igen, så jag passa på att ge henne lite vatten eftersom hon fick lov att dricka det till 06. Sen var det återigen dax för ett bad och tvätt med tvättsvamp och ta på sig sjukhusstassen. Vid 06.30 kom sköterskan och satte på Emla bedövningssalva på de 5 ställe som narkosläkaren valt ut. Sen var det bara att vänta! Kl 07.50 skulle hon få lugnande och detta var både läkare och sköterskor oroade över om hon verkligen skulle svälja eftersom det var jätteäckligt. Normalt sett ger man detta i ändtarmen, men i Klaras fall var det ju ett större problem än att ge det i munnen. Men både jag och Johan var övertygade om att det inte skulle vara några problem, hon har fått så mycket äcklig medicin som hon tagit utan minsta bekymmer, och så var det även denna gång, hon svalde allt utan krusiduller :-)
Vid 8.15 var det så dax att åka en våning upp till operation.... Jag och Johan fick träffa och prata lite med narkosläkaren, narkossköterskorna och läkaren som skulle undersöka hennes luftvägar i operationsslussen. Sen var det dax för det fruktade ögonblicket, vi skulle säga hejdå till Klara... Då är man liten på jorden vill jag lova! Hon och Hippo åkte in på operation och jag och Johan fick gå ut igen...
Nu börjar den fruktansvärda väntan 5-6 timmar skulle det ta var det ju sagt. Vi gick till patienthotellet och åt frukost, eftersom Johan bor där äter han gratis, men jag fick betala 50 spänn för en frukost, och det var ju ingen äkta hotellfrukost med bacon, pannkakor, äggröra mm nädå, det var mackor, fil, flingor mm en helt vanlig frukost.... Efter frukosten gick vi upp på Johans rum för att vila en stund. Vi hade knappt kommit upp på rummet förrän telefonen ringer. Johan svarar och jag förstår att det är från sjukhuset, jag vågar knappt andas, för man tror ju att det har hänt något när dom ringer så snart. Det är läkaren som kollat på Klaras luftvägar, han är nu klar med undersökningen, och det är som vi fruktat eftersom hon har stora problem med andningen, något som inte stämmer. Johan blir inte riktigt klar över vad som är fel, men på läkaren låter det inte så allvarligt och han skall nu rådgöra med sina kollegor för att besluta om hur vi går vidare med problemet. Vi antar att han kommer att besöka oss på avd 65 senare under dagen eller morgondagen. Jag och Johan går och äter lunch vid 11.30, och sen upp till avdelningen för fortsatt väntan.
När klockan blivit ungefär kvart i två kommer ÄNTLIGEN en sköterska och meddelar att operationen gått bra och att hon nu ligger på BIVA, och vi går upp för att vara hos henne. Anledningen till att hon hamnar på BIVA istället för på uppvaket är en försiktighets åtgärd med tanke på att luftvägarna kan svullna när man tar bort tuben hon haft under narkosen. Allt ser bra ut på BIVA, inte så värst svårt att andas, lite grand, så hon får en adrenalin inhalation, men kl 15 tycker BIVA personalen att det är stabilt och vi får flytta ner till avdelningen.
När vi kommer till avdelningen somnar Klara igen, hon får morfin mot smärtan, och den gör oxå att hon blir väldigt trött. Efter några timmar vaknar hon och har fruktansvärt svårt att andas!!! Hon har fullständig panik och det är fruktansvärt att se paniken i hennes ögon och inte kunna göra något... Det blir fullt pådrag med sköterskor och två kirurger och ett par narkosläkare. Adrenalin inhalation och en stor dos betapred och mer morfin, sen lugnar det sig ett tag. Man väljer att inte flytta henne till intensivvårdsavdelning pga att det är lugnare för henne på vårt rum där vi är själva, på BIVA får man dela rum med en patient till och på avd 65's intensivrum ligger redan 3 barn... Sen har jag ju numera ganska stor erfarenhet av dessa här situationerna, så man tycker väl att jag skall fixa detta tillsammans med nattpersonalen. Det blir en väldigt tuff natt!!! Hon har väldigt ont och får morfin oftare än var 3:e timme och sen när hon har ont och skriker får hon svårt att andas och då får hon ju panik, så det är en ond cirkel... Nattpersonalen inser att jag inte kan klara detta själv utan får avsätta en sköterska som sitter inne hos oss. Framåt 02-03 på natten när inget tycks hjälpa, hon bara skriker, tycker jag att hon suger väldigt mycket på nappen och föreslår att vi ska prova ge henne lite mat. Så gör vi och hon äter MYCKET!! Under tiden jag matar henne konstaterar jag att hon är väldigt svullen kring ögonen, så sköterskorna ger henne vätskedrivande. Denna kombinationen, mat och vätskedrivande, gör susen, hon somnar och sover lugnt i några timmar. Mer mat vid 05, en dos morfin och mer sömn, sen vaknar hon vid 08 och är ganska pigg :-)
En av narkosläkarna som var inne under tumultet berättade lite mer för oss om Klaras luftvägar, och det han berättar verkar inte roligt.... Ett normalt luftrör är som ett U av brosk, där det i öppningen sitter bindväv för att luftröret skall kunna växa. Klaras luftrör ser inte ut som ett U utan som ett O av brosk, vilket innebär att det inte kan växa.... Hon hade ju trånga luftrör redan när hon föddes 2,5 mm, och de har inte växt ett dugg sedan dess.... Något måste ju göras, men vi vet inte vad än :-( Trist att läkaren som gjorde undersökningen inte behagade komma och berätta detta för oss....
Klaras ansvariga läkare för operationen kom oxå under torsdag kvällen och berättade mer om operationen, den har gått väldigt väldigt bra!! över förväntan faktiskt :-) En förutsättning för att ändtarmen skall fungera bra är att det finns gott om muskler runt omkring och det hade Klara massor :-) ingen av kirurgerna hade sett någon med så mycket tidigare, så hon har mycket goda förutsättningar!!! En annan lite tråkigare sak berättade hon oxå, det hade inte gått att lägga den där ryggbedövningen, så nu vill man göra en magnetröntgen av ryggen för att se hur den ser ut.... Detta skall göras i samband med magnetröntgen av hjärtat nästa tisdag, då de även skall gå in och vidga ändtarmen när hon ändå är sövd. Hon tror oxå att vår vårdtid kommer att bli längre än 5 dagar pga hennes andningsbesvär :-( men att vi kan få bli överflyttade till CSK så snart operations övervakningen är ok.
Fredagen blir relativt lugn, hon får några adrenalin inhalationer och smärtstillande, inte morfin utan något i klass med alvedon. Hon ligger med hjärt och andnings övervakning hela fredagen, får även lite extra dropp, men äter väldigt bra själv :-) UTAN SOND!!!
På lördagen trappas övervakningen ner rejält och vi får lov att gå ut om vi vill. Det vill vi!!! Vi ringer till Zack och han, farmor och farfar kommer ner på besök. En god lunch på patienthotellet, och en sväng på stan blev det! Enda affären som besöktes var en leksaksaffär ;-) Sen var det ju lite jobbigt när han skulle åka hem, då fällde både han och jag några tårar... Men jag visste ju att jag skulle ju få träffa honom på söndagen redan, eftersom jag måste hem för att gå till jobbet på måndagen.
På söndagen är Klara pigg som en lärka och rondande läkare tycker att vi kan få åka hem om vi får ok från en kirurg oxå, och han tycker oxå hon är väldigt pigg och såret ser ut som i läroböckerna säger han, så det är bara att packa väskorna och köra hem :-) Vi är hemma i vårt hus vid 15.30 där Zack, Rut, farmor och farfar väntar på oss!!! HÄRLIGT att vara hela familjen igen :-)
onsdag 24 februari 2010
Nu bär det iväg...
Nu är det dax, skall bara dricka en kopp kaffe och stänga och ner datorn, sen bär det iväg... Dagen har varit orolig och nervös.. Jag har tvättat, packat och städat för att ha något annat att tänka på, och så har jag gosat med Zack en hel del så klart :-)
En härlig sak hände i eftermiddag, telefonen ringde vid 13.15 och det var blomsteraffären som meddelade att dom skulle komma och leverera ett blommogram till mig :-)
En helt UNDERBAR blomstergrupp som lite uppmuntran till oss i Familjen Lindström från min UNDERBARA vän Mia. 1000-TACK från hela familjen!!!!
Så här söta är mina älskade ungar idag :-)
Jag kommer att uppdatera så fort jag kommer åt en dator. Tror det skall finnas att låna någonstans på USIL.
På återhörande!
Therese
En härlig sak hände i eftermiddag, telefonen ringde vid 13.15 och det var blomsteraffären som meddelade att dom skulle komma och leverera ett blommogram till mig :-)
En helt UNDERBAR blomstergrupp som lite uppmuntran till oss i Familjen Lindström från min UNDERBARA vän Mia. 1000-TACK från hela familjen!!!!
Så här söta är mina älskade ungar idag :-)
Jag kommer att uppdatera så fort jag kommer åt en dator. Tror det skall finnas att låna någonstans på USIL.
På återhörande!
Therese
tisdag 23 februari 2010
Ny leksak
Så var det bara tisdag, tiden fram till torsdag och den förestående operationen segar sig fram och man är både nervös och mycket orolig, därav inte så många inlägg i bloggen, har tyvärr inte haft någon lust...
Helgen gick dock snabbt, Johan och svärfar jobbade på bygget både lördag och söndag, och på söndag kvällen överraskade jag Johan med att ha fixat barnvakt så att vi kunde gå på bio:-) Andra gången som vi lämnar Klara, och jag kände det att efter denna operationen lär det dröja ett bra tag innan vi kan lämna henne igen, så det gällde att passa på denna helgen. Vi såg Shutter Island, ingen höjdar film alls om Ni frågar mig, men det var skönt att bara få komma iväg några timmar bara jag och Johan.
Vi såg faktiskt en film i fredags oxå, inte på bio utan hemma. Fredagsmys och barnfilmen UPP, den var betydligt mycket bättre än Shutter island ;-) Zack tyckte den var rolig, men oxå sorglig, så han hade svårt att somna sen.
Zack tycker oxå att det är tufft nu, han vet ju vad som är på gång och har varit ledsen både igår och idag pga att jag, Johan och lillasyster kommer att åka iväg :-( När jag hämtade honom på dagis idag var han likblek och kunde knappt prata, personalen på dagis sa att han varit lite hängig idag, men annars inga sjukdoms symptom. När vi kom utanför dörren på dagis och blev själva sa han att han hade ont i magen och min första tanke var "shit!! inte maginfluensa IGEN.." Jag fick leta upp en plastpåse ifall han skulle bli dålig i bilen, men det hände inget, sen när vi kom hem så blev han pigg på nolltid?!?! Jag frågade honom om han hade funderat på något speciellt som gjorde att han fick ont i magen, och det hade han... Han undrade varför inte han får följa med till Lund, när både jag, pappa och lillasyster skall åka, alla utom han... O ledsen var han, stora tårar rann ner för kinderna :-( Jag fick bita mig i kinden för att inte gråta själv, för är det något jag lärt mig under denna resan så är det att man skall INTE visa sina känslor!! för då blir allt mycket värre. Sen fick jag ju förklara att hade jag fått bestämma så hade han ju självklart fått följa med och vara med oss, men att nu är det ju sjukhuset som bestämmer och dom säger att syskon inte får följa med. Jag vet inte om han verkligen förstår detta, men jag hoppas det! Vår lilla hjälte!!!
Han och Rut skall sova hos farmor och farfar när vi är i Lund, och Zack tycker att det skall bli rätt spännande även om han kommer att sakna oss mycket, vet inte vad Rut tycker ;-) Dom kommer iaf få det jättebra båda två!!! Det är skönt för oss att veta, för vi kommer ju att sakna dem massor!!!
Vår gamla kamera har kärvat ett tag, den används ju en hel del, så idag efter ett halvårs funderingar körde jag och Klara in till Kristianstad och köpte en ny :-) Det blev en Canon EOS 1000D, så i eftermiddag har den testats :-) 144 bilder har det blivit ;-)
Klara har oxå testat en ny leksak idag, en hoppgunga!! Gissa om den var poppis, hon gillade den verkligen, hoppade, studsade och tjoade hej vilt :-)
Ikväll har mormor och morfar varit på besök och fikat lite. Ville ju träffa oss innan vi far till Lund. Klara var på sitt bästa humör hela kvällen, satt med vid köksbordet och pratade mycket och länge, så pass att hon blev hes ;-)
Imorgon förmiddag skall jag ringa Lund och få besked hurdax vi skall infinna oss där, för det har vi FORTFARANDE inte fått reda på.... och se till att dom fixar ett rum till Johan på patienthotellet eftersom bara en förälder får sova på avdelningen. Tror och hoppas att jag får en liten stund över åt bloggen imorgon oxå :-)
Sov sött!
Therése
Helgen gick dock snabbt, Johan och svärfar jobbade på bygget både lördag och söndag, och på söndag kvällen överraskade jag Johan med att ha fixat barnvakt så att vi kunde gå på bio:-) Andra gången som vi lämnar Klara, och jag kände det att efter denna operationen lär det dröja ett bra tag innan vi kan lämna henne igen, så det gällde att passa på denna helgen. Vi såg Shutter Island, ingen höjdar film alls om Ni frågar mig, men det var skönt att bara få komma iväg några timmar bara jag och Johan.
Vi såg faktiskt en film i fredags oxå, inte på bio utan hemma. Fredagsmys och barnfilmen UPP, den var betydligt mycket bättre än Shutter island ;-) Zack tyckte den var rolig, men oxå sorglig, så han hade svårt att somna sen.
Zack tycker oxå att det är tufft nu, han vet ju vad som är på gång och har varit ledsen både igår och idag pga att jag, Johan och lillasyster kommer att åka iväg :-( När jag hämtade honom på dagis idag var han likblek och kunde knappt prata, personalen på dagis sa att han varit lite hängig idag, men annars inga sjukdoms symptom. När vi kom utanför dörren på dagis och blev själva sa han att han hade ont i magen och min första tanke var "shit!! inte maginfluensa IGEN.." Jag fick leta upp en plastpåse ifall han skulle bli dålig i bilen, men det hände inget, sen när vi kom hem så blev han pigg på nolltid?!?! Jag frågade honom om han hade funderat på något speciellt som gjorde att han fick ont i magen, och det hade han... Han undrade varför inte han får följa med till Lund, när både jag, pappa och lillasyster skall åka, alla utom han... O ledsen var han, stora tårar rann ner för kinderna :-( Jag fick bita mig i kinden för att inte gråta själv, för är det något jag lärt mig under denna resan så är det att man skall INTE visa sina känslor!! för då blir allt mycket värre. Sen fick jag ju förklara att hade jag fått bestämma så hade han ju självklart fått följa med och vara med oss, men att nu är det ju sjukhuset som bestämmer och dom säger att syskon inte får följa med. Jag vet inte om han verkligen förstår detta, men jag hoppas det! Vår lilla hjälte!!!
Han och Rut skall sova hos farmor och farfar när vi är i Lund, och Zack tycker att det skall bli rätt spännande även om han kommer att sakna oss mycket, vet inte vad Rut tycker ;-) Dom kommer iaf få det jättebra båda två!!! Det är skönt för oss att veta, för vi kommer ju att sakna dem massor!!!
Vår gamla kamera har kärvat ett tag, den används ju en hel del, så idag efter ett halvårs funderingar körde jag och Klara in till Kristianstad och köpte en ny :-) Det blev en Canon EOS 1000D, så i eftermiddag har den testats :-) 144 bilder har det blivit ;-)
Klara har oxå testat en ny leksak idag, en hoppgunga!! Gissa om den var poppis, hon gillade den verkligen, hoppade, studsade och tjoade hej vilt :-)
Ikväll har mormor och morfar varit på besök och fikat lite. Ville ju träffa oss innan vi far till Lund. Klara var på sitt bästa humör hela kvällen, satt med vid köksbordet och pratade mycket och länge, så pass att hon blev hes ;-)
Imorgon förmiddag skall jag ringa Lund och få besked hurdax vi skall infinna oss där, för det har vi FORTFARANDE inte fått reda på.... och se till att dom fixar ett rum till Johan på patienthotellet eftersom bara en förälder får sova på avdelningen. Tror och hoppas att jag får en liten stund över åt bloggen imorgon oxå :-)
Sov sött!
Therése
måndag 22 februari 2010
Bygget 2010-02-20
I helgen har det varit dax för lite vatten och avloppsdragning i bygget, och det är ju svärfar och Johan som står för den uppgiften! Tanken var att de skulle börjat vid 09.00 i lördags, men pga all snö som kommit på natten så blev det en timme senare. Dels hade svärfar svårt att ta sig hit, hade fått köra lite fram och tillbaka för att lyckas pricka rätt gata, sen fick dom ju skotta en del på tomten så det gick att baxa grejor in i bygget.
Där det idag är ett fönster kommer det snart att bli en toalett dörr.
Svärfar borrar hål till duschblandare.
Så här blev det :-)
Tidigare i veckan har det isolerats.
Vid detta fönster kommer det oxå att bli en dörr in till barnens rum. På den gamla fasaden, sitter där ungefär 1 miljon spik kvar, och gissa vem som fått i uppgift att ta bort dem?!!? Just det, JAG ;-) Jaja någon skall ju göra det...
Idag kommer elektrikern och skall börja dra lite elrör, så jag och Johan har roat oss i helgen med att fundera ut vad vi behöver för el i de olika rummen. Hoppas vi inte glömt något!!
Fortsättning följer!
Therése
Där det idag är ett fönster kommer det snart att bli en toalett dörr.
Svärfar borrar hål till duschblandare.
Så här blev det :-)
Tidigare i veckan har det isolerats.
Vid detta fönster kommer det oxå att bli en dörr in till barnens rum. På den gamla fasaden, sitter där ungefär 1 miljon spik kvar, och gissa vem som fått i uppgift att ta bort dem?!!? Just det, JAG ;-) Jaja någon skall ju göra det...
Idag kommer elektrikern och skall börja dra lite elrör, så jag och Johan har roat oss i helgen med att fundera ut vad vi behöver för el i de olika rummen. Hoppas vi inte glömt något!!
Fortsättning följer!
Therése
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)