måndag 8 februari 2010

Gårdagens roadtrip


Då var gårdagens lilla utflykt till Barn och ungdomssjukhuset (BUS) i Lund avklarad utan större besvär. Jag hittade både till sjukhuset och på sjukhuset utan besvär, men skam vore det väl annars, har ju spenderat nästan 3 hela veckor där!!

Eftersom Klara skulle vara mätt och torr inför undersökningen fick vi ju vara ute i ganska god tid, så att vi skulle hinna med att mata och byta blöja och dessutom var det väl bäst om mamma oxå fick något i magen så inte hon blev grinig mitt i undersökningen;-)

Klara får mat i sonden på BUS

Vi satte oss i Ljusgården som är en slags avkopplingsplats i bottenplanet på BUS, där finns kaffe och vatten automater, airhockey spel, ett jättefint akvarium med saltvattenfiskar, ett indiantält mm. Här måste man även passera om man skall till lekterapin, vilket gör att om man sitter här en stund så kan man få se många väldigt sjuka barn.

Jag såg bla en underbart söt liten kille på ca 4 år, som kom från onkologen och skulle till lekterapin. Han satt på hjulen till droppställningen, som kördes av, gissar jag, hans mamma. Han höll om droppställningen med ena handen och i den andra höll han sin lilla nalle, han tittar upp på mig och ler ett gigantiskt härligt leende när de passerar. Mina ögon fylls av tårar och jag tänker VARFÖR kan inte små söta barn bara få vara friska?? Dom ska inte behöva spendera timmar, dagar, veckor på sjukhus!! Barn skall vara ute o åka pulka, bygga en snögubbe, slicka på istappar o äta snö, cykla det fortaste dom kan ner för en gata, ramla och få skrubbsår, klättra i träd, hoppa i hö, leka kurragömma, hoppa hage ja allt som hör barndomen till. Denna lilla kille kommer föralltid finnas etsad i mitt minne och jag kommer nog alltid undra hur det är med honom....

Takdekoration på Ljusgården/BUS

Undersökningen gick snabbt och lätt, trots att Klara var på sitt allra bästa humör och sprallade o pratade, vilket inte uppskattas i dessa sammanhang ;-) Det visade sig att den var överflödig eftersom vi ju var i Kristianstad och gjorde samma undersökning för 2 veckor sedan... Vi fick iaf veta att det var på gång med andra operationen av analatresin och att den stora MR röntgen av hjärtat, den som skall ligga till grund för beslut om när hjärtkorrigeringen skall ske, skall göras i början av Mars.

När jag kom hem från Lund låg där en kallelse till nästa operation i brevlådan. Inskrivning 18/2 och operation 22/2 och sedan 5 dagars vårdtid. Så jag vet var jag skall spendera de sista dagarna på min mammaledighet innan jag börjar jobba 1/3...

Idag har Klara haft jobbigt med andningen, började redan igår faktiskt, så i eftermiddags vid 15,45 ringde jag till vårdcentralen och fick, trots att läkarna var på utbildning, komma 16,15 så skulle sköterskan se till att någon läkare fanns på plats. Vi kom dit och läkaren lyssnade och det lät inte bra, så det blev adrenalin inhalation och betapred.... Sååå tacksam att de hjälpte mig där, så slipper jag kanske åka till CSK (håller tummarna!!!) Vi har ju tyvärr inte adrenalin hemma mer:-( När det tog slut och läkaren skulle skicka ett nytt recept elektroniskt förra veckan blev det en massa strul med doseringar och priser mm, då väljer läkaren att dra bort ordinationen på adrenalin istället???? Ibland undrar man....

Imorgon skall Zack vara ledig från dagis, så det lär nog bli lite snowracer åkning:-) det är vansinnigt roligt!!! Jag får väl ragga upp ett recept på adrenalin och Johan skall förmodligen ligga parkerad på soffan och vara sjuk imorgon oxå.

Ha en bra onsdag kära läsare!
Therése

2 kommentarer:

  1. Hejsan!!! Tänker ofta på Er!!! Va fint du skriver, det där om att barnen ska va frisk, hade man fått en önskan hade man ju önskat att barn inte får va sjuka och lida!! Suck!! Hoppas ni blir friska snart alla och ni får lite lugn o ro!! Krama barnen!! Kraaam Sarah

    SvaraRadera
  2. Håller med föregående skrivare, du skriver så fint, jag blir tårögd, om inte alltid av sorg, så oxå av glädje. Jag håller med dig, livet är orättvist mot alla dessa barn som måste gå igenom allt elände, och tänk att de då i alla fall kan fyra av ett sånt där underbart leende som bara fastnar!
    Jag tänker ofta på er, och jag berättade för mamma om Klara, när jag var nere sist, hon skickar så klart massor av hälsningar till er!

    Kram Malin

    SvaraRadera